EGO ANALYSIS: 4. NEGATION

NEGATION. (K-)

Negation är den elementära Jag-funktion som, delvis medvetet och delvis

omedvetet, strävar efter att undvika, förneka, hämma, ta avstånd från och borttränga bestämda driftkrav, föreställninngar, målsättningar och ideal.

Negationens extremfunktion leder till DESIMAGINATION, dvs förstörelse av alla målsättnings- och idealnormer (både sådana som har att göra med vad personen vill ha och vad han vill vara).

Därmed karaktäriseras Negationen som motpol till Introjektionen. Introjektionens resultat är en identifiering med objektet. Negationen leder till en Anti-Identifiering (Gegenidentifizierung).

Introjektion (k+) och Negation (k-) utgör tillsammans ett funktionelllt motsättningspar, som i integrerad form representerar Jagets "STÄLLNINGSTAGANDE SYSTEM", son Szondi betecknar med namnet "EGO-SYSTOLE.

Obs. att Ego-systole's (Jag-inskränkningens ) ursprungliga uppgift var att ta itu med processen i Inrevärlden mot Jag-expansiva tendenser, dvs att handskas med inrepsykiska krafter och icke var inställd på yttervärlden. Om Jag-inskränkningen skjuter över målet och blir extremt, överförs däremot negationens verkningar även till subjektets förhållande till yttervärlden.

Därmed får subjektets förhållandet ofta patologiska drag (t.ex. katatonikers

negativism). Genom denna förnekande och inskränkande aktiviteten syftar Jaget å ena sidan att hämma sitt obegränsade utvidgningsbehov och sin omåttliga projektionsförmåga å andra sidan att motsätta sig Introjektionens målsättningar.

Jag-systole kan på så sätt anta kvaliteten:

1. Déflation (k- mot p+)

2. Déprojektion (k- mot p-)

3. Des-introjektion (k- mot k+)

Jagets Systolefunktion lyckas med dessa uppgifter endast genom att anpassa till och inrikta sig på yttervärlden genom att korrigera sig i sitt förhållande till verkligheten, dess normer och krav. Här ligger i sista instansen faktor k funktionens väsentliga uppgift: REALITETSPRÖVNINGEN.

Enligt Freud prövar Jaget först och främst två saker:

a) enligt lustprincipen: om resultat av dess strävanden, föreställningar och ideal är positiva (goda, lustbetonade) eller negativa (dåliga, olustbetonade). De som är positiva antas av och upptas i Jaget (k+), de som är negativa förnekas och bortträngs (k-).

b) enligt realitetsprincipen, för att kontrollera om inre föreställningar verkligen finns i yttervärlden, eller enbart har hallucinatorisk karaktär. (Detta är orsaken till att Jagets faktor k funktionen leder till extraversion, och Jagets p funktionen däremot har en introversiv kvalitet).

Liksom vid projektion kan man vid Negation tala om primär och sekundär negation.

Premiär Negation

Denna är uteslutande riktad inåt för att (på normalt sätt) inskränka Jagets expansiva tendenser. Detta görs genom adekvat realitetsprövning dvs genom extraversion.

Faktor k funktionen riktar sig på verkligheten och arbetar tillsammans med verklighetens krav på att motarbeta faran av en obegränsad Expansion (Diastole).

I optimal form leder denna aktivitet till adekvat verklighetsanpassning.

Sekundär Negation:

Leder till en för extremt negativ inskränkning och är inte enbart riktad mot

inflationen (p+) och projektionen (p-) utan även mot normalt nödvändiga och acceptable målsättningar och ideal. Dessutom kan sekundär negation leda till att Jaget drar sig helt inåt, vänder sig från verkligheten, isolerat sig i sig självt. Den kliniska bilden Negativism och Katatoni uppstår på detta sätt. Szondi kallar denna reaktion för JAGSPÄRR (Jagblockad).

Den visas i testen genom valreaktionen (k-!!!) = med övertryck och

1. och m-)= kontaktspärr.

I primitiva kulturen används huvudsakligen projektion som elementär Jag-funktion, i mera utvecklade kulturer tar negationen överhand.

Om föreställningar, impulser eller målsättningar som tillhör det personliga

omedvetna negeras, kallar Szondi detta för "personlig negation". Freud sammanfattade i en artikel är 1926 sina dåvarande åsikter om negationen:

"Förnekandet är ett sätt att ta kännedom om det bortträngda, egentligen ett upphävande av bortträngningen, men alls icke ett accepterande av det bortträngda"

"Ett bortträngt föreställnings- eller tankeinnehåll kan alltså komma fram till

medvetandet, under förutsättning att det låter sig förnekas."

Det väsentliga hos Freud är att:

1) han uppfattar förnekelseprocessen som en intellektuellt medveten bedömningsfunktion, samt

2) han betraktar den intellektuella processen vid förnekelse som skild från den affektiva processen.

Det är nämligen endast föreställningen som får komma fram från det bortträngda personlig omedvetna. De korresponderande driftenergier hålls kvar i bortträngningen.

Freud:
"Att förneka något betyder i själva verket: detta är något som jag helst skulle vilja tränga bort. Förnekandet är den intellektuella ersättningen för bortträngning, dess

Nej en märkningssymbol för den, ett ursprungscertifikat, ungefär som "made in Germany". Förnekelse definieras därmed som ett framsläppande av visst föreställnings- eller tankeinnehåll till medvetandet, där det sedan ändå förnekas genom intellektuella processer.

3) Introjektionen är resultatet av en bedömningsprocess. Gemensamt för introjektion, förnekelse och realitetsprövning är, att de tillhör Jagets ställningstagande aktivitet. Skillnaden är, att vid introjektions- och bortträngningsprocessen Jaget använder det s.k. "Lustprincipets normer. Allt som är lustbetonat upptas, allt icke lustbetonat bortträngs.

Realitetsprövningen däremot tar inte hänsyn till dessa normer utan till-

lämpar "Realprincipets normer, varav följande är en: "Att det föreställda objektet

anträffas faktiskt i yttervärlden". Det är här som realitetssinnet på allvar börjar fungera. Freud :

"Erfarenheten har lärt oss, att det inte blott är viktigt om ett ting (tillfredsställelseobjektet) har "goda" egenskaper, d.v.s. förtjänar att upptas i Jaget, utan även att det existerar i yttervärlden, så att man vid behov kan bemäktiga sig det".

Förutsättningen för att realitetsprincipen aktiveras är enligt Freud:objektförlust, förlusten av ett objekt som dittills tillfredsställt driftkraven.

I Szondi-testet reflekteras denna processen sig i tydligt i valreaktionen

(m-)= objektförlust och (k-)= verklighetskontroll. (Se utdrag Fenichel nedan)

Freud framför den originella och intressanta hypotesen att uppkomsten av alla intellektuella funktioner liksom realitetsprincipen och förnekelseaktiviteten ursprungligen bero på driftkrav.

Szondis uppfattning om Negationen skiljer sig från den något snävare psykoanalytisk begreppsformulering. För Freud är Negation en sekundär intellektuell ersättning för bortträngning, som han anser vara primär. Enligt Szondi står bortträngningen i tjänst hos och är underordnad negationen. (negation: genus proximum, bortträngning: primus inter pares)

Negationen är icke alltid en medveten intellektuell process, ty det finns

a) omedveten negation av omedvetna projektiva processer: ANPASSNING, (k-, p-)

a) omedveten negation av inflativa processer, kliniskt: HÄMNINGAR (k- p+)

c) omedveten negation av latent feminina tendenser eller övergivenhets-

känslor (k- p). Kliniskt: DEPERSONALISATION, svartsjuke. HYPOKONDRI.

d) Varje beskrivning av bortträngningen pekar på dess omedvetna aktivitet. Bortträngning yttrycks i test genom valreaktionen (k- p0)

e) omedveten förintelse av målsättningar och ideal (i vilka man har blivit grymt desillusionerad). NEGATIVISM. (k-!! med övertryck)

1. omedveten negation av de tendenser som dynamiskt ligger i bakgrunden.

Deras kvalitet känner vi på grund av bakgrundsbilden (Hintergrundsprofilen). Om t.ex. Szondis valreaktioner i Jagvektorn ger uttryck för Anpassning (k- p-), så kan vi dra slutsatsen att i bakgrunden finns de kvarstående strävandena (k+ p+), (Jungs skugga!) Denna Jagbild tyder på narcissistiska tendenser. Jaget som vill vara allt (p+) och ha allt k+).

I detta fall finns det en inre Jagdynamik mellan anpassningstendenser och narcissistiska tendenser. Men allt utspelar sig på ett omedvetet plan.

Kommer fram i alla normer och förbud som sätts upp i religionssammanhang, samt i kollektiva bestämmelser som riktas mot socialt negativ impulser och föreställningar.

Om dessa förbud kommer från miljön, utifrån kallas de för MORAL Om de kommer inifrån för ETIK.

ETHOS: (samband med faktor e). Ett inre förbud, en inre lag riktad mot

1. Kainsbehov att döda,

2. Incestimpulser. Dessa förbud har alltid någon "helig" (sacer) kvalitet.

MORAL är de förbud som utifrån riktas mot handlingar som inte tolereras av samhället. Moralens verkningar kommer fram i Szondis faktor hy och aktiverar skam- och äckelkänslor, som påverkar individens beteende, dvs sätter igång olika försvarsmekanismer. Detta gäller även för faktor e.

Man bör se Szondis Paroxysmal vektor (som är en kombination av faktor e och faktor hy) som en affekt regulator, med ursprung i självbevarelsebehovet. Försvarsmekanismen Negationen kan aktiveras i samband med inre normer (Ethos: e faktor) men även i samband med ytttre normer (Moral: hy faktor).

Det finns emellertid särskilt en strävan, mot vilken båda normsystemen samtidigt aktiverar försvarsmekanismer. Människobarnets härstamning från djurriket kommer tydligt till uttryck i incest-strävanden. Det är emot detta ödesdigra behov som alla försvarsmekanismer, men särskilt negationen, mobiliseras av den inre Ethos och Moralnormer.

Jag har ofta fått intryck av att man bortser från Oidipuskomplexets väsentliga betydelse och även förlöjligar begreppet. Ändå måste man se det som ett avgörande steg i den préhistorien när människodjuret försökte lösgöra sig från sin tillhörighet till djurriket. På något sätt återspeglar Oidipuskomplexet en skiljelinje mellan två fylogenetiskt viktiga historiska faser. Å ena sidan står det primitiva primatdjuret, å andra sidan ett försök att genom det primitiva tabuceremoniel (etik, moral) att bli människa och tämja det primitiva människodjurets beteende. De var en nödvändig förutsättning för att även en individuell Jagutveckling kunde sätta igång.

Man behöver inte anta att dessa primitiva tabun allena var orsak till kulturens uppkomst, men man bör i varje fall inse, att Oidipuskomplexet är en ontogenetiska återspegling i barnet av en avgörande fas i mänsklighetens utveckling. En återspegling av en historisk vändpunkt. Det var på den här nivån i historien att människodjuret började med sitt försök att bli till människa.

Det kan tänkas att i den här viktiga skärningspunkt av barnets utveckling ligger även de flesta möjligheter till störningar i det psykiska beteendet.

…………………………………………………………………………………

Bilaga:

JAGETS OCH REALITETSSINNETS URSPRUNG, Utdrag Fenichel.

Jagets tidigaste stadier:

De psykiska funktionerna representerar en progressivt allt mer komplicerad

apparat för behärskning av stimuli. Sålunda kan de tidigaste faserna lättast

förstås med hjälp av så¨danan begrepp som "spänning" (excitation) och "avspänning", och endast de senare faserna kan karaktäriseras med klarare och mer differentierade termer.

Jaget differentieras under inflytande av yttervärlden. Följaktligen kan man säga att det nyfödda barnet inte har något Ego. Just de funktioner som senare bildar Jaget och medvetandet, har ännu icke utvecklats:

1. uppfattningen av yttervärlden (perception),

2. behärskandet av den motoriska apparaten (rörlighet) och

3. förmåga att binda (neutralisera) spänningar genom en slags motkoppling. (counter-cathexis, som innebär att en del av de inre spänningar används för att reglera andra spänningar.

Jagets tillblivelse är icke någon homogen process. Den börjar i och med födelsen och blir strängt taget aldrig fullbordad. Vid födelsen inträder organismen i ett traumatiskt tillstånd av överväldigande stimulering med ett minimum av skydd emot stimuli. Denna överväldigande spänningsökning (excitation) är enligt Freud modellen för all senare ängslan. Troligen upplevs denna flodvåg av ökade spänningar som högst oangenäm. Den framkallar den mest elementära psykiska tendensen. Tendensen att befria sig från detta spännings tillstånd.

När yttervärlden lyckas att hjälpa det späda barnet att på ett tillfredsställande sätt klara av dessa stimuli, somnar det. Nya stimuli, såsom hunger, törst, köld, väcker det.

De första spåren av medvetande skiljer inte mellan Jag och Icke-Jag utan snarare mellan större och mindre spänning. På denna nivå kombineras samtidigt avspänning med förlust av medvetandet. Om varje behov omedelbart kunde tillfredsställas, skulle realitetsuppfattningen troligen aldrig utvecklas.

Det första accepterandet av verkligheten är endast ett steg på vägen att bli kvitt den. Det är här som en motsägelse av grundläggande betydelse i det mänskliga livet uppstår, motsägelsen mellan längtan efter total avspänning och längtan efter objekt (stimulushunger). Strävan efter urladdning och avspänning, ett direkt uttryck för homeostasprincipen, är med nödvändighet den äldre mekanismen.

Det faktum att yttre objekt medförde det önskade tillståndet av avspänd tillfredsställelse införde den komplikationen att objekt blev efterlängtade, även om de eftersträvades endast som "instrument" som sedan lät sig försvinna.

Objektlängtan började sålunda som en omväg till målet att befria sig från objekt (sdtimuli)

Det är förmodligen detta som avses när det ibland påstås att hat är äldre än kärlek. Det förhåller sig emellertid så att de första objektrelationerna varken är hat eller kärlek utan den ännu odifferentierade förelöparen till bägge.

Jagets ursprung och verklighetssinnets ursprung är endast två aspekter av ett ut-

vecklingsmässigtsteg. Detta ligger i själva definitionen av Jaget som den del av psyket som handhar verkligheten. Verklighetssinnens utveckling skapar också Jagets utveckling och en självkoncept. Vi är individer i så måtto som vi känner oss

själva skilda från och bestämt avgränsade (profilerade LB) från andra. I realitetsutvecklingen spelar "uppfattningen av den egna kroppen" en mycket speciell roll. Först finns bara uppfattningen av en spänning, dvs av "någonting innanför".

Senare, i och med utvecklande av ett medvetande om att det finns ett objekt som

kan dämpa denna spänning, får vi "någonting utanför". Den egna kroppen är

samtidigt bådadera. På grund av det samtidiga uppträdandet av både yttre taktila

och inre sensoriska data, blir den egna kroppen något avgränsat från resten av

världen, och på så sätt möjliggörs urskiljandet av "själv" från "icke-själv".

Summan av föreställningen av kroppen och dess organ, den s.k. "BODY IMAGE", utgör begreppet om ett Jag och är av grundläggande betydelse för vidareut-

vecklingen av Jaget (Kroppsbilden är icke alltid identisk med den objektiva kroppen,

t.ex. kan kläder eller fantomextremiteter tilläggas i den).

Slut citat Fenichel.

Vi avslutar med följande ord av Nietzsche:

"I regard the bad conscience as the serious illness which man was bound to

contract under the stress of the most radical change which he has ever ex-

perienced - the change when he found himself finally imprisoned within the

pale of society and of peace… all instincts which do not find a way out went

turned inwards - this is what I mean by the growing "internalization" of man:

consequently we have the first growth in man of what we call his soul… All

those instincts of wild, free, prowling man became turned backwards against

man himself… This instinct of freedom forced back - is the beginning of the

"bad conscience"… Anxiety springs from having no ideal, suffering - from

lack of a great loves, discontent - from an enforced moderation.

Nietzsche, F.: Zur Genealogie der Moral, 1 st ed. Leipzig: Naumann, 1887.