av Leo Berlips, leg. Psykolog, leg. Psykoterapeut, certified Psychodramadirector..

L SZONDI den geniale upphovsmannen till Ödespsykologin har genom sina ärftlighetsundersökningar upptäckt åtta behov som ingår som dynamiska grundtendenser i varje människas beteende.

Två av dessa behovs faktorer utgör det mest väsentliga av Jagets grunddynamik: (Fotnot 1)

1. Ett typiskt mänskligt behov är att expandera, att överskrida sina begränsningar (transcendera), att få ALLMAKT, "att uppgå i det andliga", lösas upp", att komma i "extas". Detta behov kan aktiveras i en positiv terapeutisk form t.ex. genom Grovs holotropic terapi, en variant av primalterapi.

1. Det motsatta behovet är att "strukturera, att begränsa och disciplinera sig, att skapa ordning och regler" och "att hålla sig till verkligheten (materien)", "att förstelna". Även detta behov kan terapeutisk användas genom Pesso-tekniken med strukturerat psykodrama. Med denna metod gör vi det osynliga synligt och får därmed möjligheter att terapeutisk omstrukturera de inre förhållandena.

Människans behov av "allmakt", att "överskrida sina begränsningar", "att flyga uppåt, bort ifrån verkligheten" illustreras i många myter, sagor och i klassisk litteratur, som t.ex. i "Ikaros" - och "Phaeton"-myterna, av "Lucifer"-gestalten, och i Goethes klassisker "Faust".

Samtidigt finns i mytologin motiv som illustrerar behovet och nödvändigheten av att hålla kontakt med jorden och verkligheten. Den mytologiska figuren, jätten "Ateus", kunde inte övervinnas så länge han hade fötterna på jorden. Först när Herkules ryckte upp honom ur jorden blev han besegrad.

Undersökningar av LEOPOLD SZONDI, tyder på att dessa två grundbehov

manifesterar sig i ett samspel (dialektik) hos varje människa.

1. Behovet att UTVIDGA SIG. (Jagexpansion, Szondis p faktor),
2. Behovet att BEGRÄNSA SIG. (Jaginskränkning, Szondis k faktor).

Trots att dessa behov ytligt sett har mycket gemensamt med Eysincks beskrivning av extraversion och introversion, handlar det här om betydligt djupare och mer centrala dynamiska faktorer i Jaget. Detta demonstreras tydligast av det faktum att, när dessa behov får patologisk styrka, kan de yttra sig dels, när det gäller extrem Jagexpansion, i form av paranoida psykoser som STORHETSVANSINNE eller FÖRFÖLJESMANI.

När det handlar om extrem Jaginskränkning - i form av KATATONI, en psykos som kännetecknas av extrem mental och kroppslig rigiditet, total FÖRSTELNING.

RUDOLF STEINER, upphovsman till antroposofin, påpekade hur dessa dynamiska grundkrafter i Jaget fick en dramatisk och poetisk utformning i MEPHISTO-figuren i Goethes Faust. Han uppträder där i en utpräglad dubbelroll.

Dels spelar Mephisto rollen som LUCIFER, som uppmuntrar till hybris (högmod) och som hos Faust aktiverar allmaktskänslor. Dels kännetecknas Mephistos agerande av hans avsikt att få ner Faust i smutsen (extrem materialism): "Staub soll Er fressen" = i stoftet skall han kräla!

Denna sista, anti-andliga, restriktiva och reduktiva mottendens kallar Rudolf Steiner för Mephistos AHRIMAN-aspekt. Ahriman var en djävulsfigur i den persiska religionen. Enligt Steiner kännmärks han av en tendens att "robotisera", att "förstelna" människan.

Szondis undersökningar pekar på att man inte ensidigt bör lyfta ur och framställa endast ett behov. Insikten i det dynamiska samspelet med den motsatta tendensen är nödvändig för att få förståelse för hur de kompenserar varandra. Deras spänningsfält och samspel är faktiskt en nödvändig förutsättning för vår psykiska balans och hälsa.

Att dessa psykiska krafter även kommer fram i ett större kulturhistoriskt perspektiv kan illustreras med de synpunkter som filosofen Nietzsche framförde i "Tragediens födelse", (1872). Campell kommenterar detta, 1980:

"Nietzsche var den första som upptäckte det dynamiska samspelet mellan de två mytologiska strömningarna som kom fram i det grekiska kulturarvet.

1. En strömning som hade för avsikt att åstadkomma en upplösning av personligheten genom extas-framkallande ritualer.
2. En annan strömning som representerade den klassiska olympiska traditionen som karakteriseras av måttfullhet och en strävan efter humanistisk självkännedom och självdisciplin, som ännu återspeglas i klassisk konst.

Betydelsen hos den grekiska tragedien, såsom Nietzche uppfattade det, ligger i erkännandet av detta ömsesidiga beroende, av dessa två strömningar i människan. Ingendera av dem kan ensam bjuda mer än endast en delad upplevelse av människans totalitet. (Campbell)

Detta perspektiv illustreras även av Joseph L Henderssons sammanfattning när han skriver om "Gamla myter och moderna människor", under rubriken "Transcendens-symboler". Han skriver:

"De symboler som utövar sin verkan på människan tjänar olika syften. Somliga människor behöver väckas upp och undergå sin initiation i en våldsam, dionysisk åskrit". Andra behöver begränsas, och de bringas till underkastelse i enlighet med tempelförgårdens eller kultgrottans fasta schema, som för tanken till Apollo-religionen i sen grekisk tid. En fullständig initiation omfattar båda dessa temata, vilket vi ser både av innehållet i famla texter och vid studiet av levande människor".

Själv har vi under många år arbetat med en terapeutisk användning av dessa grundkrafter i samband med våra gruppterapi-kurser. Avsikten med första delen av vår kurs (primalterapi delen) var att hos deltagaren aktivera en emotionell frigörelseprocess. och har utvecklats i en form som motsvarar ovannämnda beskrivning av initieringen som en "våldsam dionysiska åskrit".

Därmed aktiveras det blockerade sunda behovet av att expandera, att hävda sig, att förverkliga sig. Huvudsyftet var att lösa det "karaktärs-muskulär pansaret" (förstelningen) så att livskrafterna åter skulle få strömma fritt genom kroppen, med allt vad detta innebär i form av positiv terapeutiska resultat. Hendersson fortsätter att peka på att:

"Visst är, att det djupaste syftet med initiationen är att tämja den unga människonaturens ursprungliga, barnsliga, oansvariga vildhet. Den har sålunda ett civiliserande syfte, trots våldsamheten i de riter som krävs för att sätta i gång processen."

Freud skulle kanske ha uttryckt sig mindre poetiskt. Antagligen hade han hänvisat till faktum att det primitiva "polymorph-perversa" människodjuret, under mänsklighetens utvecklingshistoria har varit tvunget att lära sig att anpassa sig till verkligheten och behövde "tämjas" (uppfostras) till att bli en social, anpassad vuxen.

Neurotiska störningar kan ifrån detta synpunkt sättas i samband med mänsklighetens utvecklingshistora och med, av att samhället icke längre accepterade primitiva behov hos patienten.

I den andra delen av vår kurs var dess djupaste syftet att deltagaren, efter alla primala upplevelser, kunde utveckla sina möjligheter till att få STRUKTUR, INTEGRATION, MEDVETEN INSIKT, AUTONOMI OCH KONTROLL.

Vid störningar som kännetecknas av brist på kontroll, (t.ex utagerande beteende), liksom vid neuroser som tar sig uttryck i orealistiska storhetstendenser resp. utmärks av brist på avgränsning, och identitets problematik har vi använt oss av olika "begränsningstekniker". bl.a. "bioenergetiska stabilliseringsövningar., s.k, groundingstekniker.

Emellertid blev huvudinstrumentet för att absorbera och bearbeta de i primalterapi utlösta omskakande upplevelserna. Pesso/Boydens PSYKOMOTORTERAPI. Den kan betecknas som kroppsinriktat psykoanalytiskt psykodrama med betoning på struktur.

För att avsluta denna översikt kan vi peka på faktum att de två psykiska grundkrafter som vi har beskrivit yttrar sig på många områden. Detta illustreras bl.a. av en jämförelse mellan Moreno, upphovsmannen till psykodrama, och Freud, psykoanalysens skapare.

L. MORENO var en konstnärs typ med starkt behov av att överskrida sina egna begränsningar. Det är inte en tillfällighet att just Morenos autobiografi börjar med att han beskriver hur smärtsamt det var för honom att i sin barndom upptäcka att han inte kunde "spela Gud", (Lucifertendens).

(Han ramlade av från ett bord som han hade ställt sig på när han skulle spela Gud!) Överhuvudtaget karakteriseras psykodramametoden, under den tid som spelet pågår, av att våra vanliga realitetsgränser i någon mån upplöses. Psykodrama skapar en fantasivärld en s.k. "surplus-reality".

Däremot var SIGMUND FREUD som vetenskapsman en typisk representant för ett mer reduktivt, materialistiskt sätt att tänka. Det var inte för inte som just Freud beskriver som ett av sina viktigaste barndomsminnen, hur hans mor vid något tillfälle formulerade för honom vad döden egentligen innebär. Hon gned då handflatorna mot varandra, visade honom de hudpartiklar som uppstod, och pekade ut att vad som en gång återstår av människan bara är stoft, citerande bibeln: "Av jord är du kommen, jord skall du åter varda" (Ahriman).

Freud var dessutom upphovsman till en hypotes att det, i varje organism, finns en kraft som stävar efter att tilbakaföra organismen till ett tillstånd av död materia. Tydligare kan den ovannämnda förstelningstendensen, resp. Ahrimans strävan, inte uttryckas. (se även Freuds teori om "Återupprepningstvång" (1920).

WILLIAM BLAKE,(1757- 1827), visionär, konstnär: mystiker, författare och filosof demonstrerar i sitt liv samspelet av dessa två behov.. Blakes visioner blev kompenserade, balanserade, kontrollerade och tyglade genom sin utpräglade struktureringsbehovtendens som han demonstrerade i sitt vardagsarbete som grafiker.

Med hjälp av gravörens instrument lyckades han att få ner sina visioner "på jorden" och på så sätt bibehålla sin psykiska balans och hälsa. Det var denna inre strid för att utjämna de starka motsättningarna i hans själ som återspeglas och gav upphov till Blakes konstverk: "Songs of Innocence and of Experience". Innehållet och bilden är en underbar framställning av hur Blake hittade en lösning av dessa starka inre motsättningar, på många nivåer samtidigt: intellektuellt, (filosofisk-religiös) och psykisk-emotionell. (Fotnote 2)

Även C.G. JUNG´s fascinerande autobiografi "Mitt liv" (1962). återspeglar hur Jung lyckades att tygla och integrera dessa inre motstridiga krafter. (Utifrån detta perspektiv kunde man nästan påstå att Jungs autobiografi återspeglar ett liv av kontinuerlig integration av primalupplevelser.

Fotnote 1:

På grund av att Szondi upptäckte dessa två behov i sin mest tydliga form hos paranoide och katatone psykotiker kallade han expansionsbehovet för "faktor p" behovet och "faktor k" behovet.

Fotnote 2:

Blake: "Songs of Innocence and of Experience", With an introduction and commentary by Geoffrey Keynes. Oxford Paperbacks, London 1970.

Se också Jungian Psykolog June Singers bok: "The Marriage between Heaven and Hell"